Jag tänkte ge mig på ett försök att förklara vart ifrån jag får min motivation till träning och hur jag tänker för att inte sitta med till exempel 1 kilo godis i soffan på kvällarna. För tro mig, som den godisgris jag vanligtvis är skulle det inte vara en omöjligthet. Dock gäller det att inte låta hjärnan bestämma för mycket över sin egen vilja!

Träning
För många kom det nog som en chock när jag väl började träna på gym regelbundet, än mer chockade blev folk när jag beställde hem protein och gainer. Jag fattar varför! Jag har aldrig tidigare uppskattat att styrketräna, enligt mig har det inte gett mig ett skit. Jag har klagat på min söta lillebror när han har hällt i sig kosttillskott och tyckt att han lika gärna kan äta riktig mat. Men i somras hände något, jag fick se en bild av gymträning som jag tidigare inte har skådat. Jag fick möjligthet att träna med bigbiffen och han fick mig att svettas som ett djur på gymmet, vilket jag innan inte trodde var möjligt. Antagligen handlade allt om okunnande från min sida. Efter att ha tränat med honom ser jag nu glädjen i att träna på gym, det har blivigt en del av mig och jag älskar det. Alla pratar om hur skönt det är efter ett träningpass och de är sant, det är underbart. Dock måste jag säga att jag 8 av 10 gånger längtar lika mycket innan ett träningspass. För jag vet att det är något som får mig att må bra och något som faktiskt är roligt. Min motivation kommer mycket från bigbiffen eftersom jag vet att han kan hjälpa mig och är duktig på det han gör. Men jag hämtar min motivation från många håll, Malin är numera en motivationskälla på grund av att hon sliter som ett djur på gymmet. Det gör mig motiverad, att se andra kämpa och slita. Jag blir motiverad när jag ser resultat av träningen och när jag vet att den hjälper mig att hålla min kropp i form. Jag är rädd om min kropp och vill att den ska må bra och hänga med länge, jag vet att genom regelbunden träning stimuleras den och förhoppningsvis så håller den längre...

Mat
Från att ha varit en soffpotatis och godisgris äter jag numera nästan aldrig godis. Enbart vid speciella tillfällen eller om jag av någon aldening skulle känna att jag "dör" om jag inte får lite godis. I annat fall är det inte längre en del av min dagliga kost. Min grundmotivation till mat är nog min mamma, hon har under en längre tid ätit mat som kroppen mår bra av och som den behöver för att fungera bra. På så vis har hon även gjort mig riktigt medveten om vad jag bör äta och vad jag lika gärna kan skippa. Jag är henne evigt tacksam för det, utan henne hade jag säkerligen suttit och ätit massa bröd och druckit oboy. Jag har gått från att hata grönsaker till att äta nästan all form av grönt. Jag har övat, övat och övat. Vilket har resulterat i att jag numera avgudar grönsakerna på min tallrik. Att ändra en matvana är inte lätt, det krävs att man är målmedveten och väl medveten om att det i början kan vara kämpigt. Dock kan jag meddela att det är en underbar känsla när sockerberoendet är helt borta och den känslan är helt klart värd att kämpa för.

Varför har jag börjat dricka proteinoulver och gainer?
Min kost är bra, jag äter bra mat och mat som min kropp behöver för att orka vardagen och min träning. Dock är jag en specialist på att "äta mellan målen", även om det är nyttiga saker jag stoppar i mig så blir det enligt mig ett onödigt intag. Frukt, keso, yoghurt och avokado var sådana saker jag gärna stoppade i mig mellan mina huvudmål. Egentligen är det inget fel på det, de är nyttiga saker. Men i mitt fall blev det lite mycket frukt och jag ville bort ifrån det. Numera med proteinpulvret och gainern äter jag sällan mellanmål, en frukt då och då. Men det är inget måste längre. Jag tror att jag har hittat mitt sätt att äta, leva och må bra. Och med gainern vet jag att min kropp får exakt det den behöver efter ett hårt gympass...