För varje steg jag försöker att ta skrier mina ben "neeeej", det är om möjligt ännu värre än vad det var igår. Jag går som en gammal tant och ser antagligen sjukt rolig ut. Antar att alla andra just nu kan ha väldigt roligt på min bekostnad. Är det tacken det? Är det vad som väntar mig nu enbart för att jag lyssnade på kroppen om vilade väldigt länge, hmm.. tack för det.

Faktiskt så är det en känsla jag mer än gärna har, det är en värk som jag hatar samtidigt som jag älskar den. Jag hatar den för att den gör mig begränsad i min rörlighet, dock gillar jag den mer. Det beror på att jag med hjälp av träningsvärken vet att jag är igång med benträningen igen. YEAH!